Till slut. Efter mycket kämpa fick Pelle en riktigt fin öring. Han sa länge att han kanske inte var värd att få en ännu. Att man måste tjäna ihop till en. Fiska i åratal och så. Men plötsligt händer det. Pang bara. Visserligen trodde vi länge att det bara var ett bottennapp. Så jag tog tag i linan med handen och slet och drog. Sjögräset for och sprätte. Till slut var det bara tafsen kvar och knappt en meter lina till kroken. Och så var den bara där. Denna ljuvliga firre. På kroken. Uppdragen för hand. Men Pelle var nöjd ändå. Inte mycket kamp tack vare sjögräset. Men det var hans fisk. Hans fina fisk. Bara hans. Myyy preciouzzzz... väste han och tittade så där obehagligt på mig som på bilden ovan.
-- Post From My iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar