I morgon går jag på som pappa på riktigt. Min fru börjar arbeta. Jag tar över fjärrkontrollen till vår son. I fem månader ska jag vara pappa på heltid. Det blir något nytt det. Men jag har haft två månaders lärotid. Försökt komma in i det liksom. Snappat upp det som funkar och inte funkar. Vad han gillar att göra och inte. Vad som händer om han äter vissa saker. Som russin till exempel. Äta ett paket russin är lika med sex bajsningar på en och samma dag och lika många duschar och inställda aktiviteter. Att under tråkiga stunder locka med samma leksak för många gånger är lika med hård träkloss i pappas huvud. Att låtsas sova för att han ska somna om är lika med litet vasst finger i pappas öga, näsa och mun och avslutas ofta med en dansk skalle. Lika väl vet jag att läsa samma bok högt för 824:e gången kan generera en blöt puss och ett varmt leende. Precis som att dela en räkostmacka på två eller dela med sig av kultursidorna kan framkalla både kramar, lycka och mycket trycksvärta. Varje dag blir en prövning. Att hitta lyckan och undvika olyckan.
I morgon börjar ett nytt liv. Jag ska lära honom allt jag kan. Jag har ju redan lärt honom massor. Som att räkost är världens godaste pålägg på macka men inte i håret. Prutta är jättekul men inte illaluktande smygisar i fullsatt kyrka. Kasta boll är jättekul men inte köttgryta. Bajsa är en lyckostund men inte sex gånger om dagen. Peka är fint men inte på feta människor.
Jag har fem månader på mig. Det borde räcka mer än väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar