Äntligen frisk. Har kommit igång med träningen igen efter ett 5 veckors luftburet ebolavirus. 5 veckor av dekadens och ett liv i synd. 5 veckor av dålig sömn och sotlunga. 5 veckor av potatischips och kaviarmackor en tisdagkväll. 5 veckor av grillat är godast. 5 veckor av lådvin och smågodis. Trots det. Så har jag gått ner i vikt. Vilket betyder att jag har en superkropp. Min kropp är ett övermänskligt utomjordiskt fenomen helt enkelt. Som att stoppa en V8-motor i ett FIAT-chassi ungefär. Ful och klen på utsidan men med grym förbränning och hög prestanda på insidan. Så när jag fjäderlätt studsade upp på löpbandet häromdagen var det med gott mod och härlig frenesi. Tyvärr har min kropp på något sätt lyckats lura mig fullständigt. Det var ingen stålman som klev på löpbandet. Det var Sune Mangs i superman-trikåer. Sune Mangs med träknän och skyttegravsfötter. Två vänsterfötter dessutom. Med ihoptejpade ben och motvind. Ja så kan det vara.
Jaha. Ikväll går jag ut på stan som en vanlig indian. Jag ska dricka eldvatten och umgås med vänner. Imorgonbitti möter jag ett gäng andra gamla vänner. De spelande romerna. Det var ett tag sedan. Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar