Bajsmolnet

I helgen hade vi Namngivningsceremoni för Översten. Här är han med sin fadder och farbror. Ceremonin gick mycket bra. Till slut.
Dagen innan skulle vi laga mat och städa och göra fint inför trädgårdsfesten och namnceremonin. På eftermiddagen blev det plötsligt stopp i alla toaletter och golvbrunnar. Min fru ringde genast en spolfirma som efter lite överläggning dök upp och stormade in med slangar och skit. Ner med högtryckslangar i golvbrunnarna för att försöka få stoppet att släppa. Spolmannen arbetade febrilt och snabbt. Svor och svettades.
Medan han spolade i det ena badrummet stod jag i det andra för att bevaka golvbrunnen då ett eventuellt baksug kunde inträffa och översvämma golvet från brunnen. Plötsligt hör jag en rejäl smäll, följt av en rad svordomar innefrån badrummet där spolmannen jobbade. Jag sa tyst för mig själv, det där lät jävligt blött. När jag går in i badrummet får jag en smärre chock. Mitt precis nystädade badrum är svart. Svart av skit. Från golv till tak. Spolmannen står på knä och svär, fy fan vad mycket skit! Alldeles blöt. Svart av skit. Min fru kommer in. Vi står bara och gapar. I våra pannor pendlar visarna kraftigt mellan "Skratta som en mentalsjuk! eller "Bryt ihop och fall ner i fosterställning!" Visarna stannade någonstans mitt i mellan. Slangjävlen gick av! Vrålade spolmannen och klafsade ut genom huset i sina nu mycket geggiga skor för att hämta en ny slang. Efter ytterligare försök att få rent i rören gav han upp. Tittade på mig och sa att det måste finnas en rensbrunn någonstans. Ja, kanske under altantrappan, svarade jag.
Ut i trädgården. När vi lyfter undan altantrappen med bitar av resten av altanen så hörs ett gurglande ljud. Bubblande. Som om själva belsebub var på väg upp för att säga, nämen hallå på er! Upp ur brunnen väller bajs. Avföring. Gegg. Det rinner ut över gräset. In under altanen. Spolmannen börjar svära igen. Jag med. I morgon ska det stå 20 personer här. Gärna utan skyddsdräkter och gasmasker. Jag har aldrig sett så mycket bajs på en gång. Brunnen är 4 meter djup och överfull. Spolmannen klafsar iväg med bajsiga skor för att hämta den kraftigaste spolslang han har. Han trycker ner den i skiten och trycker på knappen. Det låter. Det vibrerar. Skiten skakar. Jag får en bild framför mig. Inte helt olik vulkanutbrottet på Island. Men inte lava som sprutar upp. Utan bajs. Som täcker hela tomten. Huset. Ett bajsmoln bildas. Flygtrafiken stoppas. Folk beordras stanna inne. Bajsmolnet är på väg.
Plötsligt säger det, sluuuuuurp! Och 4 kubik bajs försvinner ner i en gigantisk virvel på bara några sekunder. Bajsmolnet är borta. Folk kommer ut på gatorna. Ljublar. Applåderar. Viftar med flaggor. Festen är räddad. Länge leve spolmannen! Länge leve Viggo!

Fotnot. Av hänsyn för känsliga läsare väljer jag att inte lägga upp några bilder.