Middagen på Görvälns slott var fantastisk. Fantastisk miljö. Fantastisk mat. Fantastiskt sällskap. Så här fin var entrén. Guld och prylar. Sen gick vi in och satte oss. Vi stirrade länge på alla vinglas och bestick som stod uppdukade på vårt bord. Glasen från vänster eller höger? Besticken utifrån och inåt? Det var så länge sen vi var ute och åt att jag glömt allt om vett och etikett. Jag chansade på vänster. Raskt var kyparen framme och slog mig över fingrarna samtidigt som han fnyste till på ett härligt arrogant sätt.
Sedan åt vi en delikat fem-rätters middag med ett mycket välkomponerat vinpaket till. Allteftersom vi åt oss genom rätterna plockades våra tömda vinglas bort och det blev lättare och lättare att navigera mellan glasen och besticken. Tyvärr blev jag mer och mer onykter av allt vin så det blev fel ändå. Men min fina fru hade stenkoll och satt och snurrade med sina vinglas och doftade och hade sig. Ibland kastade hon iväg ord som russin, olja och skepparkrans. Jag tror det hade att göra med hur vinet smakade och luktade. Efter avslutad måltid gick vi upp på övervåningen för att dricka kaffe med avec. På vägen dit tömde jag min snusdosa på gamla snusar i paraplystället i tron om att det var en väldigt fin papperskorg.
I trappen upp började min fru plocka ner värdefulla prydnadssaker från väggarna och hojtade om maskerader och började prata på ett teatraliskt vis Jag lät henne hållas eftersom det var hon som skulle stå för notan. Väl uppe drack vi en finfin 16-årig Lagavulin och smaskade på tryfflar i ett rum som var fyllt med guldiga kungliga saker och några norrmän utan skor. Sen vinglade vi hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar