Varje morgon blir jag väckt av Lillstinke som kommer in i sovrummet och klättrar upp i sängen. Han pussar på mig. Kramar mig. Sedan sträcker han sig efter mina glasögon som alltid ligger på nattduksbordet och ger dom till mig. Vi ligger och drar oss i sängen innan vi går upp tillsammmans och påbörjar dagen. Det är en fin stund på morgonen.
Tills för ett par dagar sedan. Istället för att krypa upp i sängen och gosa så ställer han en gigantisk trumma precis bredvid mitt huvud och låter ett vidrigt trumsolo gå loss som skulle få en hel orch-arme att löpa amok.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
Morgonen efter är trumman utbytt mot två enorma trä-marackas som han låter banka ömsom mot varandra ömsom mot mitt huvud. Han ser mycket nöjd ut när han ser mig försöka dra kudden över huvudet.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
I morse lät han instrumenten vila. Han kröp som vanligt upp i sängen och gav mig en puss. Jag suckar av lättnad. Ser fram emot stunden. Men plötsligt ställer han sig upp i sängen. Böjer på knäna, gungar försiktigt, armarna rakt upp, tar sats och börjar kasta sig handlös över min trötta stela kropp som en galen sönderdopad wrestlingbrottare. Om och om igen.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
I natt sover jag med öronproppar, mongohjälm och ett täcke av wellpapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar