Torsdagkväll. Plumsar ner i soffan. Jag rinner ut över soffkuddarna. Zappar med fjärrisen.
Det knackar på dörren.
Jag masar mig upp. Ger ifrån mig ett gubbljud. Öppnar dörren. En tunnhårig medelålders småfet 40-års kris står utanför och blänger på mig. Han synar mig uppifrån och ner. Han känns bekant. På ett obehagligt sätt. Jag stänger dörren utan att säga ett ord. Masar mig ner i soffan igen.
Det knackar på dörren.
Jag svär högt. Masar mig upp igen. Öppnar dörren. Samme obehaglige 40-års kris. Han ger ifrån sig ett elakt grin när han håller upp ett par löparskor. Jag tittar på skorna. De dinglar långsamt i skosnörena från den fetes händer. Jag tar emot skorna. Stänger dörren. Kastar skorna på golvet. Masar mig ner i soffan igen.
Det knackar på dörren.
Svär igen. Öppnar dörren. Samme obehaglige 40-års kris. Försöker mota bort honom med några salta pinnar. Han försvinner inte. Kastar en näve småkakor på honom. Han står orubbligt kvar. Jag svär och fräser. Försöker mota bort honom med några bilder på lättklädda kvinnor. Han. Rör. Sig. Fan. Inte.
Jag sjunker ihop på golvet. Snör på mig skorna. Muttrar för mig själv. Småkakorna krasar under mina skor när jag joggar ut i mörkret och kylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar