Jag ligger i sängen. Sover. Vaknar av att någon knackar mig på axeln. Jag vänder mig om i sängen. Tittar upp. Bredvid sängen står en man. Han är konstigt klädd. Han bär något som liknar en mycket färgglad folkdräkt. En lustig huvudbonad pryder hans huvud. I varje hand håller han stora guldskimrande cymbaler. Han tittar ner på mig med ett stort flin på läpparna. Jag gnuggar mina sömndruckna ögon.
Plötsligt vrålar han; "Nu kör vi gubbar!!!"
In i rummet stormar åtta stycken likadant klädda män med olika instrument i händerna. Undantaget den lilla dvärgen med stora träskor på fötterna, som jämfota hoppar in i mitt lilla sovrum med en enorm näsflöjt i ädelträ långt uppstucken i näsan. I samma ögonblick som de stormar in drar de igång sin vansinnessymfoni. Mitt huvud dunkar av smärta. Jag försöker hålla för öronen. Jag ligger i fosterställning och kramar så hårt om kudden så att jag nästan krampar. Jag ber om att de ska sluta. Men de bara fortsätter. I ett allt vildare tempo. Den lilla dvärgen med näsflöjt blåser på så att han ser ut att skena. Håret på huvudet står rakt upp på honom. Ögonen håller på att tryckas ur sina hålor. Hans ansikte är lilafärgat. Han ser fullständigt galen ut. Jag ser på honom att han njuter av att plåga mig med sina vansinnestoner som likt en tsunami sköljer över mig och får mig att vilja dö.
Mannen som väckte mig står likt en galen dirigent och styr med kraft mina plågoandar som likt forntida vildar bankar liven ur sina groteska instrument. Värst är en lång smal äldre herre med skepparkrans som långsamt kramar livet ur ett dragspel. Han tittar på mig med ett groteskt leende och blottar en smutsig gles och spretig tandrad. Vansinnesdirigenten gör en paus i sitt galna skådespel och spärrar sina insjunkna ögon i mig. Jag har nu så ont i huvudet att jag mår illa och skakar av utmattning.
Så vrålar han så taklampan gungar och saliven sprutar ur hans mun och lämnar blöta fläckar på lakanet;
"GOOOOOOOD MORGOOOOON!!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar