Sitter vid mitt lilla skrivbord och funderar. Tittar ut över det härliga slakthusområdet. Så tänker jag. Fan. Vad tjock jag skulle vara om jag inte tränade. Jag menar riktigt jävla otäckt tjock.
Jag skulle nog bli en sån som ligger hemma i sängen i flera år och bara glufsar i mig onyttigheter samtidigt som jag kollar på brasilanska såpor på teve. Sedan plötsligt. Så får jag för mig att gå ner i vikt. Börja träna. Så kommer det en lyftkran och kör sönder trädgården och så får dom såga ett stort jävla hål i den norra väggen och lyfta ut hela sängen med mig, min teve och mina chips. Grannarna har flockat sig utanför. Applåderar åt det lyckade lyftet. Mamma står närmast och gråter av lycka. Min fru stack för flera år sedan med en boliviansk sjöman och har fyra ungar och bor på en segelbåt. Pappa bröt kontakten efter det att jag åt upp hans jakthund, uppstoppade bäver och hans Varma Koppen samling. Brorsan är där. Filmar hela skiten. Han har fått filmrättigheterna tydligen.
Så baxar dom in mig, sängen, teven och mina chips i en gigantisk ambulans. På med blåljus och så bär det iväg. Sedan väntar operationer, träning och ny diet. Efter sex helvetiska år. Så är jag tillbaka. I matchvikt. Jag har gått ner 450 kg. Åker hem. Lagar hålet i väggen. Köper ny säng och teve. Sätter mig framför teven. Kanske öppnar jag en påse chips. Firar lite. Hoppar till av glädje när jag upptäcker att det går en ny brasiliansk såpa på teve. Skiter i träningen. Lyfter in teven i sovrummet. Lägger mig i sängen. Det ringer på telefonen. Det är farsan. Han undrar om dom hittade hans uppstoppade jävla hamster när dom opererade mig. Nej tyvärr, men dom hittade ett hundhalsband med namnet Bjarne på, svarar jag och slänger på luren. Så öppnar jag en påse chips till och försvinner in i såpans värld igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar