Jag är tillbaka från Dödskuggans dal. Tillbaka från de döda. Tillbaka från Dödsriket. Återuppstånden som en levande död. Efter en vecka i horisantalläge med febertoppar som skulle få glaciärer att smälta. Nu är jag tillbaka som en zombie. Ljusgrön i hyn. Sårig. Stapplande. Törstar efter mediciner och morfin. Nu sitter jag på kontoret framför skärmen och fånstirrar. Ibland ropar jag av gammal vana "Törstig, ge mig vatten!" eller "Jag fryser, hämta en filt!" Men ingen kommer. Så jag blir bitter och gör högljudda gubbljud i protest istället. För att markera att jag faktiskt fortfarande är lite svag och kanske behöver lite medkännande. Men ingen kommer. Innan jag stapplar hem ska jag zombiehosta på allas tangentbord.
Hörde att jag blivit hånad av vissa "vänner" för min "dödliga" sjukdom i helgen pga att jag missade en 40-års fest. Det åtgärdade jag snabbt genom att stryka dessa "vänner" i mitt testamente som jag av en händelse satt och skrev. Min kapsylsamling går nu istället till Katternas Vänner. Min "lättklädda" damer-kortlek går nu till PRO. Mitt smyckeskrin med olikfärgade bärnstenar formade som lustiga tomtar går till Folkets hus i Skövde. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar