Var ute igår kväll. Njöt av eldvatten och trevligt sällskap. Vinglade hem framåt midnatt. Jag gick och la mig i holken. Barrikerade dörren. Laddade med dubbelpipig Bakis och en god natts sömn. Framåt morgonen kunde jag höra dom. Skramlet av musikinstrument. De svaga tonerna av näsflöjter. Skramlet av cymbaler. Doften av skepparkrans, kläder i bävernylon och gamla blöta russin. Dom samlar kraft. Pratar ihop sig. Vässar instrumenten. Gör sig redo för att storma mig och min trötta kropp och huvud. Jag ligger tryckt kvar i sängen. Klockan har inte ringt än. Jag har vaknat tidigt. Tänder lampan. Sträcker på mig. Tittar mot dörren. Den är stängd. Jag hör desperata ljud från storbandsorkestern utanför. Dom försöker ta sig in. Slår mot dörren. Den öppnar sig inte. Jag hör hur dom försöker få fart på instrumenten. Bankar på trummor och sliter i dragspel. Men ljuden dör sakta ut. Jag ler hånfullt. Kliar mig i skrevet. Tittar på klockan. Öppnar försiktigt dörren. Tittar ut. Det är tomt och öde. På golvet ligger en knäckt näsflöjt och en papperslapp med något nedskrivet. Jag plockar upp den och läser;
"På återseende..."
Jag skrynklar ihop den och kastar den. Knatar glatt iväg till sovrummet för att krama familjen som vaknat. Jag ler för mig själv och tänker; "Herr Fisk vs Storbandet 1-28".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar