Igår kväll

Vi ligger till sängs. Jag ligger och tittar på min frus gravidmage. Den rör sig. Till en början små försiktiga rörelser. Sedan häftigare. Något stort som liksom bonkar från insidan. Rörelserna blir allt häftigare. Min fru ligger lugnt och stilla. Till synes oberörd av det som händer en halv meter längre ner. Jag ligger med Gollumstora ögon med blicken låst på händelserna. Jag lägger handen på magen. Där aktiviteterna är som störst. Bonk. Bonk. Bonk. Hela magen bångnar ut och in. Det hela tilltar. Bonk. Boonk. Booonk. Man kan ana att det hela är på väg mot sin kulmen. Men. Det lugnar sig. Det är tyst. Det är stilla. Plötsligt hör jag ett dovt något väsande ljud innefrån magen...
"I´m aliiiive... I´m aliiiiiiveee..."
I panik tar jag bort handen. Tittar på min fru. Hon ligger fortfarande oberörd bredvid. Jag ruskar på huvudet. Försöker sova. Är på väg in i dimmornas land när jag tycker mig höra någon vissla. Det låter avlägset och jag kan inte riktigt placera melodin... Men en sak vet jag. I natt sover jag med ena ögat öppet.