Äntligen får vi in Lilleman på rummet. Han bortkopplad från Maskinerna. Nu har han endast en liten manick kopplad till sig. Bara för säkerhets skull. Vi lyfter upp honom i sängen. Vi tittar på honom. Han är ett litet underverk. Plötsligt börjar han att lysa svagt. Vi sitter som i trans. Skenet tilltar. Jag kan inte låta bli att lyfta upp honom. Han lyser kraftigt. Ett gudomligt sken. Jag lämnar rummet. Går ut i korridoren och in i fikarummet där andra nyblivna föräldrar sitter och tar en paus. Jag lyfter honom högt över mitt huvud. Skenet är bländande. Kaffekoppar faller till golvet med ett kras. Fönstrena slås upp med ett brak. Folk stirrar med skräck i blicken. Så vrålar jag ut över folket därinne. Behoooooold the child!!! Behoooooooooold the chiiiiiiild!!! Kneeeel! Kneeeeeeeeeeel! Så går alla ner på knä och så är det inte mer med det.
-- Post From My iPhone
2 kommentarer:
Skönt att han mår bättre nu Gossebarnet =)
Viggo är väl ett superbra namn!!! Bättre än lilleman, som jag för övrigt har en häst i stallet som heter... Ha ha. Puss på er alla tre...
Jag o Martin vill komma o hälsa på när ni landat hemma sen...
Tack! självklart ska ni få det!! Det ser jag verkligen framemot!
Skicka en kommentar