Ett dovt surrande far genom rummet. Den lilla rundnätta nästan knubbiga farkosten som tycks sväva för sig själv susar långsamt försiktigt fram. Plötsligt ger den ifrån sig ett gällt ljud. Ljudet är öronbedövande. En lucka öppnas samtidigt i farkostens framdel. I rummets bortre del tornar något ännu större fram ur skuggorna. Orörlig. Mäktig. The Mothership. Bara ett lugnt pulserande ljud hörs från mörkret. Något avvaktande gör den sig klar. Redo för ytterligare ett möte i rymdens oändlighet. Med en nästintill perfekt kurs och hastighet svävar den lille knubbige mot moderskeppet. Slussen i fronten är vidöppen. Redo för dockning. Ju närmar den lustiga lilla farkosten kommer moderskeppet dessto mer låter den. Plötsligt ger den ifrån sig ett mullrande ljud från aktern. En sista accelererande boost samtidigt som den tömmer ballasten. Den når sitt mål med en nätt liten duns. Ett pysande ljud följs av ett mer sugande svoooosch. Dockningen är genomförd. Nästintill perfekt. Tankningen av den lilla rymdkapseln genomförs snabbt och effektivt. Ett tyst lugn lägger sig över rymd och rum. Dom två skeppen är i total harmoni. Inget kan få dom att slita sig från varandra. Men plötsligt öppnas slussen i aktern och varm unken ånga pyser ut som en vildsint geijser. Tankningen är färdig. Tystnaden bryts av en bestämd röst som får universums pelare att skaka. "Han har bajjat igen älskling!" Genast kommer jag springandes för att undsätta min fru. The Mothership of all Motherships.
-- Post From My iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar