Tillbaka i kuvösen. Var tidigt på jobbet. Kontoret låg alldeles tomt och öde. Precis som mitt huvud kändes. Började med att gå igenom två miljoner mail. Skummade igenom dom snabbt samtidigt som mitt vänstra pekfinger slamrade som en kokainstinn kolibri på deletetangenten.
Funderade ett tag att ta med Lillstinke och sätta honom på skrivbordet i sin Babybjörn. Tänkte att han kunde gå igenom mina mail. Kanske svara i telefon. Hantera lite enklare uppgifter liksom. Ja, jag saknar honom redan. Den fjärtande lilla orchen.
Igår kväll gick jag in och skulle se efter att han sov ordentligt i sin lilla vagga. Jag smög in och tittade på honom där han stillsamt och tyst låg och knoppade i mörkret. Stod en lång stund och bara beundrade honom. Såg så tryggt och mysigt ut. Plötsligt bröts stillheten av ett knorrande ljud. Följt av ett långt stönande och gurglande oljud. Ungefär som i den gamla 80-talsrullen Gremlins, när den gulliga lilla pälsbollen plötsligt förvandlas till ett litet galet monster med huggtänder. Så lät det.
Så blev han tyst igen. Högröd i ansiktet. Plötsligt släpptes alla hämningar lös. En pruttserenad tar fart som skulle få självaste Fat Bastard i Austin Powers att bli sotis. Ett lätt hummande avslutar det hela. Tystnaden la sig åter igen.
Tänk. Han pruttar redan som en vuxen Sune Mangs efter en 12-rätters middag med temat - mexikanska bönor. Jag blev så stolt.
Jaha. Nu skulle det smaka med lite lustgas och lättklätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar