Besökare

Totalt antal besökare: Antal besökare denna månad: Antal besökare idag: Antal besökare denna vecka:

tisdag 22 september 2009

Kvällsmackan

Vissa kvällar sådär runt klockan tio så börjar jag tassa runt kylskåpet som en osalig same som tappat bort sina renar efter en fylla på byn. Jakten på den perfekta nattmackan har börjat. Min fru är alltid konsekvent när det gäller kvällsmumset. Alltid yoghurt med en massa nyttiga nötter, musli och konstigheter så att tallriken mer ser ut som grustag på Gotland. Men jag själv är aningen mer krävande. Jag scannar noggrant genom kylen följt av skafferiet. Suckar. Stönar. Beklagar mig högt inför min fru. Det finns inget gott. Inget som får vinden att blåsa i mitt gomsegel. Ta en frukt, säger min fru varje gång. Jag börjar genast om med min klagosång. Börjar om proceduren med att scanna av både kyl och skafferi. Suckar. Stönar. Sen faller jag platt och tar jag fram några knäckemackor. Kalles kaviar. Originalet. Skrockar för mig själv. Här ska göras riktiga stinkisar. Tar fram en purjolök. Kaviar och purjo är en kombination från helvetet. Men vansinnigt smarrigt. Trycker ut långa ormar från kaviartuben på mackorna. Hackar purjo som en full finne med morakniv och stentvättade jeans på en efterfest i Karelen. För att få smaklökarna att fullständigt skena och hoppa överbord som skräckslagna skeppsgossar på ett sjunkande vasaskepp häller jag upp ett glas äppeljuice. Sen sätter jag mig i soffan och snaskar i mig mina stinkisar till mackor. Surplar i mig juicen och känner smaklökarna dansar toga ut mot tungspetsen och med hatten i hand hoppar rakt ut i intet som lämlar kastar sig utför sitt stup för att försvinna i havet. Så sitter jag där som en frustande överviktig orch med en andedräkt som skulle få en kinesisk svavelgruva att lukta tussilago. Lugnet lägger sig över det lilla huset i förorten. Den omättliga hungern är stillad för en stund. Men inne i det mörka badrummet står en ensam liten tandborste och skakar av skräck och avsky av det som komma skall. Hade han haft ben hade han sprungit sin kos för länge sen. Hade han haft armar hade han strypt sig själv för länge sen. Men han vet så väl. Det. Finns. Ingen. Återvändo.

-- Post From My iPhone

Inga kommentarer: