Han har precis fått käk. Plötsligt sträcker han ut armarna. Sliter av sig tröjan och avslöjar något alldeles besynnerligt under den. En dräkt. En superdräkt. Sekunden senare flyger han ut genom fönstret. Jag följer honom med blicken när han svävar upp mot himlen. Han stannar till över grannens trädgård. Hovrar så där som en helikopter kan göra. Alldeles stilla. Så drar han ner sina små superdräktsbyxor och höghöjdsbajsar över grannens altan. Jag blir så stolt att jag blir tårögd. Det är min superbaby det.
-- Post From My iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar