Äntligen. Jag har sett ljuset. Från min arbetsplats. Järnridån är borta. En hjälpande hand från ingenstans har lagat den. Nu kan jag drömma mig bort igen. Titta ut över slakthusområdets alla skorstenar som väller ut mustig mörk rök från döda djur. Lukten av rökt kött smeker mitt luktorgan som en frisk västansvind. Jag kan nästan höra hur det dunsar och rasslar i köttkrokarna när slaktarna hänger upp stora stycken av kött. Det skvätter och far. Stämningen är rå men hjärtlig bland slaktarna. Kanske drar någon ett korvskämt plötsligt. Det skrattas lite lågmält. Dom myser. Låter yxan vila för ett ögonblick. Får ögonkontakt med varandra. En snabb blink och ett leende som avfyras lyser genom det murriga mörka smutsiga skägget. Dom låter yxorna spela sin dödsmelodi igen. Chunk. Chunk. Chunk. Chop. Chop. Chop. Det skvätter och far.
Underbart. Härligt. Här ska skapas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar