Pensionären

Något har hänt. Kanske är det släpande jetlag. Eller kanske att jag bara är utvilad. Varje morgon vaknar jag tidigt. Innan klockan ringer. Känner mig pigg. Vill kasta mig upp ur sängen. Längtan att lösa korsord, ett sudoko eller titta på tidiga morgonnyheter på teven är kusligt påtaglig. Att jag dessutom har brun läderartad hud som krackelerat runt min kropp gör saken än mer otäck. I morse tyckte jag dessutom att mitt hår skimrade i någon missfärgad blålila ton i spegeln. Dessutom går jag och lägger mig obehagligt tidigt på kvällen. Det är skrämmande. Att i denna superkropp bor det en liten liten otäck pensionär. Som är sjukt morgonpigg och trånar efter ett sudoko innan ens solens första strålar träffat mitt sönderkrackelerade skinn. Nu är det dags för kaffe. Och såg jag inte en korsordsbilaga liggandes vid entrén?