Gruvan

Jag tar på mig hjälmen. Kliver in i den rangliga hissen. Det är mörkt. Det är kallt. Jag pressar mitt pekfinger mot den skitiga knappen. Knappen med ett stort B. Med ett ryck börjar hissen att röra sig neråt. Det knirrar och gnisslar. Det är länge sedan jag åkte ända längst ner. B som i den absoluta Botten. Så långt ner man kan komma. Med mig har jag både hacka och spade.

Jag vet inte när jag kommer upp igen. Bara att jag måste fokusera på uppgiften. Den måste slutföras. Jag har bara ett par dagar på mig. Så snart jag lämnat hissen längst ner på botten åker den genast upp igen. Den kommer inte tillbaka förrän jag är färdig med uppgiften. Jag vet ungefär vad jag ska göra och varför. Bara inte riktigt hur. Där nere i mörkret måste jag dessutom finna inspiration. Med ett plötsligt brak är jag nere. Jag kliver ur. Hissen lämnar mig omedelbart. Jag är alldeles ensam i mörkret. Det är tyst.

Jag tar några försiktiga steg framåt och famlar fram i mörkret. För ett ögonblick tror jag att valt rätt väg. Att jag är något på spåret. Att jag anar ett svagt ljus längre fram. Känner mig varm inombords. Det är dit jag ska. När jag närmar mig ljuset kan jag ana en skärm. Under den avtecknas ett tangentbord från det vaga skenet. En stol är framdragen. Jag sätter mig. Låter fingrarna dansa över tangenterna. Det är som att de spelar en melodi och musiken spelas upp framför mig på skärmen. Jag vet att det är fel. Jag har viktigare saker att göra. Jag borde fortsätta längre in i gruvan. Jag struntar i det.

Fingrarna skenar över tangentbordet. Jag lägger upp fötterna på bordet. Öppnar den lilla minibaren som står dold i mörkret. Ljuset bländar mig när jag öppnar den lilla luckan och häller upp en dry martini. En isbit. Plopp! En glödande kuban närmar sig plötsligt mina läppar. Ett djupt bloss får glöden att bli ilsket rött. Jag tittar ner på skärmen. Mina fingrar har paus. Dom röker och dricker nu. Jobbet får vänta helt enkelt.

Plötsligt. Bakom mig. Snett ovan närmar sig ett mörkt moln. Jag ryser i kroppen. Mina fingrar släpper taget om både drink och cigarr. Jag reser mig. Greppar hackan. Rättar till hjälmen. Sen skrider jag till verket. Jag höjer hackan högt ovan huvudet. Jag blundar. Biter ihop. Spänner musklerna. Så börjar jag att jobba.