Måndagsdrömmar

Ljudet av kluckande vatten mot skrovet är bedövande. Nästan sövande. Det är någonting magiskt med att sitta i båten. Med ett spö i handen. Höga förväntningar. Spänningen. Den totala avkopplingen. Fjärran från vardagen.
I fiskeväskan ligger något annat och kluckar i takt med vattnet. Det skulle kunna vara kaffe men är antagligen och oftast en flaska whisky av finare kvalité. Singelmalt ska det vara på sjön. Inget fuldricka. Om man drunknar ska det vara med stil och finess. Man vill inte trilla i sjön och drunkna för att man står och högtryckspissar ut 5 liter fulöl i öskaret. Nej. Det ska komma ut finstrilad singelmalt. Inget annat.
Längst fram i båten sitter Anslagstavlan och filmar som vanligt. Och hoppas att det ska gå åt helvete för 9 av 10. Men jag flinar döden i ansiktet och tänder min fiskepipa som en segergest. 25 tändstickor senare får jag fyr på den. Jag är en usel piprökare. Kanske för att jag bara tränar en gång om året. Eller för att det nästan alltid regnar ner i pipan och tobaken blir blöt och obrukbar. Men jag älskar min fiskepipa. Jag kan sitta i timmar och det händer ingenting. Skrockandes för mig själv säger jag att det är dags för lite röka för då brukar det nappa minsann. Så plötsligt rycker det till i spöhelvetet och jag kastar pipan som jag ägnat en evighet att tända ner i båten så tobaken far ut och blir blöt. Jag svär och mumlar för mig. Tar upp singelmalten ur väskan. Tittar på fisken som ligger död i båten. Tar en rejäl klunk. Förbannar pipan än en gång. Börjar om proceduren. Tändstickorna tar slut. Bannar mig själv och vänder upp och ner på fiskeväskan efter nya elddon. Hittar inget.
Med händerna fulla med krokar och drag börjar det regna. Kraftigt. Tittar ut över sjön som ligger stilla förutom regndropparna som hastigt slår ner och bryter ytan med tusentals ringar som sprider sig. Drar på mig huvan och stänger jackan. Huttrar och muttrar. Jag vet att om 10 minuter bryter solen ut igen. Så är det i norrland. Ena minuten är det regn eller rent av storm. I nästa solsken. Pipan har jag i munnen. Släckt. Blöt. Men det spelar ingen roll. Smaken av tjära gör sig påmind som en kär gammal vän.
Om fem månader sitter jag i min lilla båt igen. Med en flaska singelmalt. En pipa. Lite tobak. Och en eldkastare.