Det är gryning. Det är då man kan ha turen att se den. Precis när den är på väg att lämna sitt tillfälliga nattnäste. Det här boet är nyligen lämnat. Jag har antagligen missat den med några minuter bara. Man kan tydligt se att det har varit någon form av nattlig aktivitet här. Det finns fullt av färska spår och lämningar. Svårt att säga hur många som bott här. Av spåren att dömma gissar jag på en eller kanske två individer. Mycket spännande. Det är ovanligt. Ofta övernattar dom ensamma. Sällan i grupp eftersom motsättningar och ett starkt revirtänk är vanligt. Stanken runt boet av revirkiss är kväljande. Här har en och annan analsäck tömts under natten för att markera revir. Det kan jag lova. Jag smyger närmare. Hukandes. Man vet aldrig. Det finns en risk att dom inte lämnat boet helt utan rör sig i närheten i jakt på föda för att komma tillbaka till nattnästet och inta sin måltid. Ofta matrester som människor lämnat och slängt.
Det gäller att passa sig. Dom är kända för sin aggressivitet. Plötsliga utfall och raseriutbrott är vanliga. Då gäller det att backa långsamt. Prata lugnt. Stå upp. Visa pondus. Spring aldrig. Då kan man väcka deras anfallslusta. Jag smyger iväg bort från boplatsen. Får en känsla av att något fortfarande rör sig i närheten. Jag är nervös. Denna spännande varelse. Idag får jag tyvärr ingen skymt av detta skygga kreatur. Som vi naturfilmare gärna benämner med dess latinska namn. Pundus Knarkus. Eller på vanlig svenska. Nordman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar