En novell av P&H

Där Pelé skrivit första delen och Hegé den andra. Till slut blev det en fantastisk liten berättelse.

Kapitel 1.

...så var det så att Hegé föll överbord och en frustrerad Pelé som inte kan simma slänger i linan och lyckas få kroken att fastna i Hegés ( alltför vildvuxna för att vara en vit man ) könshår. Hegé som vid nedslaget drabbas av panik börjar desorienterad simma ner under båten och upp på andra sidan för att hämta luft. Linan som nu ligger under båten är streckt till max och Pelé som fortfarande tittar ner i djupet där Hegé föll i börjar (ovetandes om Hegés överlevnadskamp på andra sidan) att dra i spöt vilket resulterar i att endast Hegés naglar fastnar i båtkanten. Ett kvävt skrik blandat med ljudet av hur det låter när en val sprutar vatten ur sitt blåshål ger Pelé en vink om att något dramatiskt inträffat på andra sidan båten. Med linan fortfarande spänd kölhalar han ovetandes tillbaka Hegé till platsen för fallet för att se var skriket kom ifrån. Bubblorna på andra sidan säger Pelé att något just hänt nere i vattnet. Samtidigt samlar Hegé en sista kraftansträngning för att ta sig upp där han föll i. Då hoppar Pelé i med spöt på andra sidan och drar med sig Hegés könshår när linan strecks. Chocken när smärtan når Hegés hjärna är intensiv. Spasmerna tvingar ihop honom likt en fällkniv. Pelé som inte märkt att hans vän åter är i båten simmar mot land med spö, lina och Hegés könshår. En kungsörn som på 1000 meters höjd fått span på den lilla busken som han tror är en bäver, störtdyker. Hegé som desperat försöker informera sin bortsimmande vän får inga ljud ur sin mun då han svalt 5 liter sötvatten. Könshåret måste räddas till varje pris och även om kroppen är svårt nedkylt kastar han sig med ett ylande i vattnet...

Kapitel 2.
...och fortfarande gurglar sötvatten genom alla kroppsöpppningar försöker Hegé skrika till sin vän som ovetandes plaskar mot stranden. Kungsörnen når nu topphastighet och har intagit anfallsvinkel för att nå sitt byte. Båda idioterna simmar som besatta nu. En för att nå stranden. Den andre för att rädda sitt pubel. Örnen når sitt byte! Med sina kraftiga klor slår den runt sitt byte. Men. Örnen tar istället Pelés skalp som ser ut som en roadkill av en blöt grävling. Könshåret är räddat! Pelé skriker nu av smärta. Det lilla hår han en gång hade på huvudet är nu i klorna på en kungsörn. Kanske för att ätas eller bara täta boet med. I samma ögonblick kastar Hegé sig över spöt. Bryter det itu. Sliter åt sig könshåret. Men Pelé hinner få tag i ena ändan av håret. Och skriker av ilska.

- Det är mitt! Bara mitt! Jag inget hår kvar! Örnen tog det! Alltså är nu ditt könshår mitt! Ge mig det! Jag ska ha det på huvudet!

Hegé tar den avbrutna spötoppen och kör in det i Pelés öga. Samtidigt som Pelé gnuggar Hegés ansikte med hela sin öppna fiskedraglåda. Dom skriker av smärta. Samtidigt släpper dom båda taget om könshåret. Som svävar iväg med hjälp av en liten vindpust och försvinner bortom all räddning. De båda blodiga männen tittar på varandra. Pelé med bara ett öga förstås. Hegé med ögonen fulla med fiskekrokar. En stunds tystnad. För att ögonblicket senare omfamna varandra i en stor härlig kram. Problemet är att de nu båda fastnar i Hegés krokar. Ansikte mot ansikte. Tätt. Fastkrokade i varandra för evigt. Gurglandes, skrikandes, klösandes sjunker de båda till botten. Utan hår. Utan könshår. Med ansiktena förenade i en evig dödskyss.

Slut.