Nu är det bara fem dagar kvar till att jag får klippa mig. Jag har lagt upp en bild på hur jag ser ut just nu. Jag är förändrad. Förvildad. Förvirrad. Jag har bytt namn till Groll. Jag springer numera i en urholkad stock till jobbet. Väl på min plats på kontoret ägnar jag tiden mest åt att kissa in mitt revir. Sniffa runt. Grymta. Och slicka mig på pungen. Jag gör även färgglada hällristningar i skrivbordet. Jag äter inte längre lunch med mina kollegor. Jag går ut i parken nedanför Globen och klubbar ihjäl de halvtama ekorrarna som springer runt och tigger mat av pensionärer med ett avslitet skrivbordsben. Jag gör upp en eld. Viftar hotfullt åt några gamlingar. Lägger de små djuren på elden och sätter mig på huk. Smackandes. Grymtandes. Jag äter snabbt upp de små brända korrarna. Gräver ned några till eftermiddagsfikat. Går tillbaka till kontoret. Bajsar i en plastblomma på plan 5. Fortsätter med mina hällristningar ett par timmar. Går upp till gymmet. Lyfter en 250 kilos bautasten 30 gånger med helt raka armar och släpper den på en kollega som ligger och gör situps. Struntar i att duscha. Går ner till min arbetsplats. Bryter sönder resterna av skrivbordet. Tänder på med en bit flinta. Lägger mig och sover. Vaknar av att fem brandmän står och skriker och sprutar vatten. Synen av detta får mig att rusa iväg i panik. På vägen ut mot min urholkade trädstam som står på parkeringen och som ska ta mig hem hinner jag grottolla minst 10 arbetsplatser och slå ihjäl ytterliggare tre ekorrar i parken. Och det är när jag sätter mig i min trädstam och ser mig själv i backspegeln det är då jag ser det. Det som jag förnekat så länge. Jag måste verkligen klippa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar