Risotto

"Risotto..", sa min kollega. "Det är gott."
"Risotto", sa jag. "Det blir risotto ta mig tusan i morgon". Med massor av parmesan. Jag har sparat några av mina favoritvurrar i frysen också. Färska (nu frysta) italienska korvar med riktigt kött, örter, späck och gristarm. Dom kommer att gifta sig fintfint.
Risotto är däremot en riktig bojsten. För magen. Jag kommer ihåg en resa till Italien för mycket länge sen. Jag skulle äta en sådär 12-13 rätter på raken. Det är mycket strategi som gäller när man ska äta så mycket. Men jag var nybörjare på den tiden. En riktig grönis. Jag blev varnad för risotton. Dont go there, sa dom. Skippa den. Eller ät iallafall inte så mycket av den. Du klarar det inte. Men jag lyssnade inte. Jag bara åt. Och åt. Bara för att gå in i väggen. Högröd i ansiktet av mättnad satt jag där och flåsade. Med minst 6-7 rätter kvar att äta. Medan resten av bordet satt och tittade snett på mig. Skakandes på huvudet. Hummandes. Jag såg hur dom tänkte. Nybörjare. Amatör. Svenne. Men i dag vet jag bättre. Det finns regler vad gäller risotto. 1. Ät den sist av alla rätter. 2. Ät den inte alls. 3. Eller ät bara risotton.
I morgon äter vi bara risotto. Med några korvar. Och kanske en liten förrätt.