En onsdagkväll

Mörkret har precis lagt sig över kvarteret. Vid den här tiden på dygnet håller sig folk inne. Det är tyst och lugnt. Men. I ett av husen pågår en febril aktivitet. En vansinnig plan ska förverkligas. Av en vansinnig varelse.

Han står och svajar i köket. Han är hungrig. Tittar intensivt på djuret framför honom. Ett obehagligt leende spricker upp över ansiktet på mannen. Plötsligt vänder han sig om. Haltar ut på altanen. Trotsar mörkret och kylan. Blickar mot metallmonstret som står i ena hörnet. Den är svart av sot och gammal ondska. Rostig av alla åren i tjänst. Med ett gnisslande läte som får ryggraden att isa sig öppnar han det tunga rostiga locket. Med långsamma nästan släpande andetag blåser han liv i glöden. Hettan får ansiktet att svagt lysa rött i mörkret. En tung svart rök stiger upp mot himlen. Som en signal från helvetet att onda gärningar är på väg att hända.

Den lätt kutryggade mannen sträcker plötsligt på sig. Greppar ett enormt järnverktyg som han för runt det lilla oskyldiga marinerade djuret. Ur hans hals gurglar ett avgrundsvrål när han sträcker sig upp mot den lysande månen som skymtar svagt bakom de mörka molnen. Han ögon lyser av primitiv lust och hunger när han långsamt och löjligt försiktigt lägger djuret på glöden. Det fräser till och höga lågor slår upp genom gallret. Mannens förvridna anlete uppenbarar sig för ett ögonblick på ett obehagligt tydligt sätt i lågornas sken. Elden får honom att grina illa. Den vita tandraden blänker till i månskenet. En katt som irrat sig in på tomten ger i från sig ett fräsande och skjuter rygg. Backar långsamt ut genom hålet i staketet den kom in från.

Runt kvarteret sprider sig den svarta röken och doften från ond bråd död med ett stick av vitlöksmarinad. För den lättsinnige skulle doften kunna ha uppfattas som lockande. Rent av upphetsande. Kanske är det därför den unga vackra kvinnan plötsligt sliter upp ytterdörren med ett hungrigt grin i ansiktet. Förförd av dofterna. Vilseledd av den mörka röken.

Förvånad ser hon ut över altanen där hon kan ana siluetten av en märklig varelse som i samma ögonblick lyfter upp det perfekt tillagade djuret i en gest av seger och kanske urgammal sed över sitt huvud och gurglar ett forntida läte ur sin strupe. Han för djuret till sina käftar. Han sliter det i stycken. Med ansiktet nerkladdat av marinad, kryddor och köttsafter tittar han upp på kvinnan som plötsligt uppenbarar sig bredvid honom. Hon kastar en kärleksfull blick till den mörka figuren. Sedan tar hon med sina bara händer upp en djurdel från gallret. Värmen från glöden verkar inte bekomma henne. Hon öppnar sina käftar och börjar slita sönder det möra köttet med ett ondskefullt grin. Sedan ger hon ifrån sig ett illtjut i mörkret.

Runt om hela kvarteret hörs smällar av fönsterluckor som stängs och haspar som låses.

På bara några sekunder är allt uppätet. Mannen fäller ner järnlocket och glöden slukas av mörkret. Lugnet lägger sig åter igen i det lilla kvarteret. Det enda som bryter tystnaden är en avgrundsrap från den mätta kvinnan som får ett par kråkor i närheten att lyfta och ta till flykten.

Nästa vecka grillar vi igen.