Jag håller på att läsa delar av boken "På smällen" som jag tidigare köpt till min gravida fru. Hon har noggrant valt ut de kapitel hon tycker jag ska läsa. Inget konstigt med det. Jag kan ju inget om graviditet och barn så det kan helt enkelt vara lämpligt att jag läser på en smula.
Men jag blir lite orolig när jag läser den. Det står väldigt mycket om hur de blivande mammorna i boken förändrades när de blev gravida. De förvandlades till veritabla onda monster med grava ätstörningar som den plötsliga lusten att äta grus och sand, humörsvängningar som skulle få Mr. Hyde att tappa kalsingarna, underliga laster som att tugga tvättsvamp gömd i en garderob och med ett helt fuckat luktsinne som gör att dom hatar allt som deras man har rört vid, inklusive hela sin man.
Shit, säger jag.
Det märkliga är att min fru är sig precis lik. Inget har förändrats. Förutom att hon blir större om magen såklart. Och äter hela tiden. Men inga konstigheter än så länge. Inga alls. Det är det som gör mig aningen orolig.
Men jag är på min vakt. Jepp. Lita på det. Så när fasaden rämnar och det där galna gravida monstret tittar fram ur min fru. Ja. Då står jag där redo.
Med en påse grus, en tvättsvamp, fyrtio cheeseburgare, tio askar choklad och med helt nya svettkörtlar.
2 kommentarer:
Och nåt ton kleenex för alla gråtattackerna som ska stävjas, mind you.
Nä, man behöver faktiskt inte få humörsvängningar och nojor från helvetet. Åtminstone säger Kurt att jag inte förändrades särskilt. Men du kanske ska fråga honom i enrum.
Men det är bra att du är förberedd :-)
Btw så vill jag också säga att mången tråkig arbetsdag har livats upp av fiskbloggen. Eller vad säger jag, det är klart jag inte privatsurfar på jobbet.. Men keep up the good work iaf.
: ) Tack!
Skicka en kommentar