Jonglören

Jag jobbar än med det ena än med det andra. Samtidigt. Många bollar i luften som det så krämigt brukar heta. Jag är som en jonglör på scen. Med en hänförd publik framför mig. Dom applåderar och tjoar på mig. Dom är ruskigt imponerade av mina konster. Än mer impade blir dom när dom ser att det är motorsågar jag jonglerar med. Det är lite så jag jobbar. Med döden tätt intill mig. Men det krävs inte mycket för att distrahera mig. Och motorsågarna faller över mig och sågar mig sönder och samman. Kvar ligger det bara en blodig hög på golvet. Men jag reser mig igen. Plockar genast upp en motorsåg. Kastar upp den i luften. Publiken jublar igen. Så börjar jag glatt om. Men med ett söndersågat galet leende.