Varje dag i flera år har jag vandrat samma väg. Fram och tillbaka. Morgon som kväll. Natt som dag. I regn. I snö. I stekande sol. I storm. I medgång. I motgång. I passgång. Jag har lärt mig alla mänskliga gångarter under denna långa svåra tid. Jag har fått plattfot, skoskav och skrevsvamp. Jag har hoppat hage mellan kanyler, tomflaskor och egen förtvivlan på väg till jobbet från bilen. Och plötsligt en helt vanlig tisdag. Denna glädjens dag. Plingade det till i mailkorgen. Jag har äntligen fått en parkering. På gräddhyllan.
tisdag 24 mars 2009
Gräddhyllan
Varje dag i flera år har jag vandrat samma väg. Fram och tillbaka. Morgon som kväll. Natt som dag. I regn. I snö. I stekande sol. I storm. I medgång. I motgång. I passgång. Jag har lärt mig alla mänskliga gångarter under denna långa svåra tid. Jag har fått plattfot, skoskav och skrevsvamp. Jag har hoppat hage mellan kanyler, tomflaskor och egen förtvivlan på väg till jobbet från bilen. Och plötsligt en helt vanlig tisdag. Denna glädjens dag. Plingade det till i mailkorgen. Jag har äntligen fått en parkering. På gräddhyllan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Snart är det min tur. Jag kommer att få nåt bättre. MYCKET BÄTTRE SÄGER JAG! Jag ska fan i mej parkera i trapphuset. Nej i pentryt. Fan, frågan är om jag inte skulle kunna parkera vid mitt skrivbord, veva ner rutan och knippeknappa på datorn inifrån bilen. Så får det bli.
Lyllo!
Skicka en kommentar