Ett besök hos min lokala fiskebutik i dag igen. Jag kunde inte låta bli. Det kliade i plånboken. Jag misstänker att det ungefär är som när min fru går in i en skoaffär, handväskebutik eller en sminkbutik. Jag vill klämma och känna på allting. Kolla in nya färger. Nya former. Nya material. Och jag vill ha allt. Det spelar ingen roll om allt blir liggande i garderoben i flera år. Oanvänt. Jag hade blivit lovad hjälp med att byta fluglina, tafsar och massa annat som ni inte förstår er på. Och inte jag heller riktigt. Så därför fick butiksinnehavaren göra allt. Och det gjorde han mer än gärna. Så gärna att han ville visa mig skillnaden mellan en bra och dålig lina. I parken utanför. Så ut med spön och skit i parken. Han visade. Jag tittade. Jag fick en gratislektion i kastteknik vilket var välbehövligt. Och vi står där som bäst och kastar, tjoar och stimmar i parken då det glider upp en alkis ljudlöst bakom oss. Han börjar genast mummla om hans storhetstid som flugfiskare och om olika tekniker. Eftersom butiksinnehavaren är en mycket trevlig prick (och jag själv) så lät vi alkisen ta spöt. Så där stod vi alla tre i parken, jag, butiksinnehavaren och alkisen och pratade kasttekniker, spökvalite och mjukheten på olika linor. Allt eftersom alkisen blev mer och mer intrasslad i linor och vilt svingande med spöt än hit och än dit men glatt tjoande om att nu börjar känslan allt komma tillbaka. Det var nog första gången han höll i ett spö. Så. Det är en trevlig liten butik det där. Så trevlig att jag blev nära 900 kr fattigare. Med ett fint möte i parken på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar