Inför helgen

Kräftkalas i morgon hos min egen Fabio med fru och barn. Kan kalla honom Ludvigio. Han saknar dock Fabios härliga hårsvall. I övrigt så är han precis som min förebild Fabio. När jag tänker efter är han nog ett par huvuden kortare. Men i övrigt så. Kanske inte lika pepparkaksbrun i hyn heller. Men i övrigt så. Stark som en oxe. Bred som huven på en Chevrolet Impala. Ett riktigt kraftpaket. Ludvigio & Fabio. Det är dom jag tänker på vid varje skivstångsryck. Vid varje hantellyft. Vid varje armhävning. Samtidigt spelar Eye of the Tiger långt bak i hjärnbarken med dubbla woofers. Jag ska bli lika bred. Stor. Stark. Som Fabio. Som Ludvigio. Jag vet att jag tar in på dom. Jag bygger. Dricker proteinpulver som en törstig taliban. Äter bananer som en apa med ätstörningar. Samtidigt som jag springer runt med timmarstockar över axlarna i två meter lössnö sitter Ludvigio hemma och mumsar småkakor hela dagarna. Jag har tränat fem dagar i sträck nu. Och inte en enda kaka. I morgon tar jag med galonstället, fånig hatt, kräftor, dricka och min polisbil till fru.