Min stationära jobbdator är på service. Grafikkortet är rökt. Nu sitter jag framför min bärbara lilla rackare. Jag suckar och stönar. Sliter mig i håret Jag har minst 10 olika lösenord hit och än dit. Till olika tjänster och verktyg som jag behöver i arbetet. Jag skriver aldrig in dom. Utan dubbelklickar bara i lösenordsrutan så lösenordet och användarnamn i form av massa ******** dyker upp per automatik.
Jag har en hel vägg full med postitlappar i olika färger med olika lösenord uppskrivna. Jag har ingen aning vart dom leder. Det är versala bokstäver blandat med gemena blandat med siffror blandat med underscores. Varje gång jag är tvungen att faktiskt skriva in ett lösen får jag panik. Jag dubbelklickar i lösenordsrutan som en besatt. Men det händer inget. Det lyset tomt. Jag måste skriva in det. Jag har ingen som helst aning. Skulle jag mot förmodan lyckas pricka in rätt lösen så återstår ändå att jag måste skriva in rätt användarnamn. Sådana har jag mängder av. Jag kan inte heller ringa Helpdesk varje gång jag irrar bort mig i passworddjungelns mörka inferno. Så det blir terapi. Långsamt och metodiskt provar jag alla uppskrivna lösen med alla tänkbara användarnamn som jag aldrig skrivit upp utan tänkt att komma ihåg. Det gör jag inte. Kombinationerna blir oändliga. Men med ett tålamod kort som en 2-årings.
Till slut slår jag ner tangenterna hårt med fingertopparna som att det skulle vara tangentbordets fel att jag inte kommer in. KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! Frustrationen sköljer över mig som en tsunamivåg. Lusten att döda och förgöra infinner sig. Jag vill skrika ut över avdelningen; funka nu för faaaan annars krossar jag dig datorjäääävel! Men datorn vinner alltid. Med svansen mellan benen får jag ringa Helpdesk. Jag skäms. Jag får ett nytt lösen. En ny postitlapp åker upp på väggen. Efter några minuter har jag glömt vart det gick. Jag tittar på postitträdet på väggen. Det växer. Mitt minne krymper. Jag hatar lösenord. Varför kan man inte ha ett annat system för att logga in? Kanske skulle man kunna olla sin dator varje morgon. Ziiiip... Smack... Bzzzz... Pling... Inloggad. Det kanske jag skulle komma ihåg iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar