Skärmbränd

Jobba. Inte så kul. Roligare är dock att en hel del har semester denna vecka. Mitt i novembervädret. Dom sitter där med Bergman-ångest med en varm fulöl i handen och beklagar sig, vältrar sig i självömkan. Klagar och gnäller. Medan vi hederliga knegare sitter och gnor för fullt i regnet med en härlig positiv anda. Vi sjunger ut i gemensam röst i armkrok med varandra; vad underbaaaart det är att jobba ändå! Samtidigt som vi blickar ut över det gråregniga slakthusområdet och tänker att det är skönt att vara inomhus. I den varma sköna strålningen från dataskärmen som vi glor på åtta timmar om dagen. 300 dagar om året. Som långsamt smälter ner våra hjärnceller till klet medan vi dag för dag ovetandes blir aningen tröttare och dummare. Sen på ålderns höst sitter vi där med skrumpna ansikten. Grumlig blick. En salivsträng ner till knäna. Och undrar vad vi gjort med våra liv. Men med lite tur är vi i allafall solbrända. I ansiktet.