Samtal med min kropp

Torsdag, tidigt på morgonen. Jag är på väg att samla ihop mina träningskläder då min kropp plötsligt hör av sig.

Min kropp: Om du så mycket som rör träningskläderna kommer det att hända en olycka idag.
Jag: Förlåt?
Min kropp: Ta med extra ombyte till jobbet. Det kan bli grisigt.
Jag: Hur menar du?
Min kropp: Om du inte vilar idag kommer jag att vila vissa muskler.
Jag: Hotar du mig?
Min kropp: Jag kommer låta alla kroppsöppningar stå vidöppna om jag säger så.
Jag: Men, så trött är du väl inte?
Min kropp: Oj, nu hör jag hur det börjar bubbla minsann.
Jag: Kom igen nu. Ett lätt pass bara.
Min kropp: Jaha. Nu är lucka två öppen för trafik.
Jag: Ok ok! Jag fattar. Jag vilar idag! Nöjd?
Min kropp: Jag skulle inte säga nej till ett glas rött och en liten ostkant.
Jag: Nu får du väl ge dig. Jag ska jobba för bövelen.
Min kropp: Då är väl en nödraket och en GT inte att tala om heller?
Jag: Jag pratar inte mer med dig.
En stunds tystnad.
Min kropp: Fetto.