Plötsligt blir allt ljust. Jag hör ett konstigt ljud. Ett sorts monotont brummande. Jag blir sittande vid min arbetsplats. Stirrandes in i ljuset. Med vidöppna ögon. En salivsträng hänger i min ena mungipa. Långsamt rör den sig ner mot golvet. Jag tappar all känsel i kroppen. Jag ser inget längre. Det är mörkt. Tyst. Som i graven. Tiden står stilla. Det känns kallt men jag fryser inte. Jag är inte längre kvar på min arbetsplats. Det monotona ljudet är tillbaka. Jag börjar återfå känseln i min kropp. Allt är fortfarande svart. Jag hör ljudet av ett sorts mumlande. Jag förstår det inte. Men jag kan ana att jag inte är ensam längre. Jag hör ljudet av metall som slår mot varandra. Något som låter som en borr surrar igång. Jag kan inte röra mig. Får känslan av att jag ligger fastspänd. Någonting rör sig snabbt och smidigt runt mig. Verkar jobba effektivt och skoninglöst. Dom gör saker med min kropp. Jag blir skändad av olika instrument. Slangar förs in. Elstötar ruskar min kropp av och an. Smärtan är uthärdlig ändå. Nästan befriande.
Plötsligt blir allt tyst och lugnt. Jag ser ett ljus. Suddigt och långsamt kommer allt tillbaka. Jag ser mig omkring. Jag är tillbaka vid min arbetsplats. Kollegorna jobbar på som ingenting hänt. Salivsträngen som dinglade i mungipan är kvar. Den når nu nästan golvet.
Helvete, tänker jag. Jag är tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar