Varje december har jag och frun en fin tradition. Julpysslet. Vänner kommer hem till oss och dricker glögg, äter lite god mat och under tiden pysslar och bakar vi. Det är allt ifrån lussekatter, pepparkakshus, tomtar i lera, smällkarameller, julgodis och figurer i marsipan. Låt kreativiteten flöda brukar vi säga. Och som jag har gjort det under alla dessa år vi pysslat. Enorma lussepenisar, marsipanfallos i skala 1:1 och små snuskiga tomtar i lera med julnötterna utanför byxan. Listan kan göras lång. Fantasin har inte haft några gränser. Inga ramar. Inga restriktioner. Det har spårat ur. Vänner har dragits med. Långt ner. Ända ner på botten. Stolt har några vänner radat upp sina fina och vackra julprydnader på bordet efter timmar av idogt arbete. Kanske några små söta snöänglar i vit choklad. Och sekunden senare slås jul-idyllen i tusen bitar av att en enorm tomtepenis i lera placeras bredvid de små oskyldiga änglarna och kastar förfallets skugga över julens oskuldsfullhet. Men i år är det slut med det. I år ska Julpysslet tvagas med äkta julglädje och puritanska dygder. Jag ska sitta vid bordet. Nynnandes på en julsång av självaste Carola. Samtidigt som jag strör de sista silverflarnen över min vita ängel i spunnet silke. Någonting högtidsfullt vilar över rummet.
Plötsligt lägger någon upp en enorm marsipandeg på bordet. "Ta för er" säger personen. Någon rör långsamt i en kastrull med smält choklad. "Någon som vill doppa något i chokladen?" säger den andra personen. Illusionen spricker som en vattenballong om vintern. Jag kastar mig över marsipandegen. Sliter åt mig kastrullen med smält choklad. Alla hämningar försvinner plötsligt. Kreativitetens hästar släpps fria. Ramarna knäcks. Jag ställer mig upp. Jag vrålar ut. I år ska jag skapa den största jäkla negerslung som tomten någonsin sett!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar