Jag har hittat Klabbes banjo. Jag visste väl att det bodde en Redneck nånstans djupt begraven inne i den solbrända surfarkroppen. Jag kan se framför mig hur han sitter på altanen och plinkar. Tittar med en tom vattnig blick över grannskapet. Går det förbi någon spänner han genast blicken i dom. Ökar tempot på plinkadet. Fingrarna fladdrar som kolibris över de ospända strängarna. Folket skyndar förbi. Strängarna glöder. Ett tandlöst grin skrämmer även de mest vana grannarna. Framför sig har sin hatt på marken. En dag tänker han. En dag kanske någon lägger en slant i den. Då skulle han bli så lycklig. Men till den dagen kommer han att sitta här och plinka. På sin lilla banjo. Med sin solbrända kropp. Och sitt tandlösa grin.
-- Post From My iPhone
3 kommentarer:
Pilla inte på min Ukulele!!
Du har missat hela grejen; solbränd kropp stämmer men sen är det Hula-Hula damer, vågskvalp samt en tung doft av pinja colada och cocosolja! Där har du din fantasi!!
Ta nu och dra upp hängselbyxorna och spotta ut halmstrået ur munnen annars kanske du inte hittar nyckel till nästa år...
Som tack för lånet kommer jag att köpa the extended version av Den sista färden åt dig.
http://www.youtube.com/watch?v=kLLlGjfLh-c
Fröken Fisk älskar banjodueller...
Skicka en kommentar