Tillsammans

Doften av bränd metall sticker i näsan. Det är varmt och kvavt. Det kränger av och an. Knakar och pyser. Hundratals tankar blandas med varandra tillsammans med miljoner och åter miljoner luftburna baciller. Dom far runt i luften tills dom får något klibbigt och fuktigt att fastna på. Kanske någons tunga. Eller på ett finger som sedan raskt kliar sig i ögat. Längre bort råkar någon ofrivilligt släppa lite väder. Hon vrider lite obekvämt på sig. Hoppas att ingen märker att gårdagkvällen innehöll både lite för mycket vin och starkt kryddad mat. Människorna bredvid vrider plötsligt på sig en aning obekvämt. En reser sig och går. Den andra sitter kvar. Det var veckor sedan han duschade. Han märker inte av den unkna doften av en nästan helt i gasform före detta romantisk middag på en sydamerikansk restaurang. Med lite för mycket vin.
Snart rycks alla ur sina sömnlika tillstånd. Kastar sig ut. Som förvirrade boskap följer dom varandra. Hundratals väller dom fram. Någon gnäller. Någon nyser. En annan stannar plötsligt. Blockerar för hundratals andra bakom. Nya svordomar. Mörka blickar faller. Massan flyter vidare fram i högt tempo likt en vårflod. Plötsligt dyker en grupp människor upp som går mot strömmen. Dom ser annorlunda ut. Byxorna är högt uppdragna. Nästan upp till bröstet. Alla bär midjeväska. På huvudet bär dom fåniga hattar. Dom går långsamt. Tittar sig om. Går mot strömmen. Rakt in i flodvågen. Kaos uppstår. Svordomar far ur gapande munnar. Människor krockar och kastas ur sina små bubblor för att plötsligt stå näsa mot näsa med en man med midjeväska som stirrar förvånat på dig. Plötsligt vill mannen fråga dig om vägen till något helvetiskt jäkla turisthak. Men du vill bara döda. Men helst av allt skulle du vilja vara någon annanstans.
Jag åker tåg. Och jag hatar det.

-- Post From My iPhonege