Onda ögat

Står på perrongen. Trött. Ett tåg kommer in. Dörrarna ska till att öppnas. Jag går fram. En äldre tant kastar sig fram för att hinna in först. Jag går in i vagnen. Letar mig fram till en 6-sittplats. Ingen sitter där förutom att den äldre tanten plötsligt står mellan sätena och viftar med armarna och säger något till mig. Jag pekar på mina hörlurar eftersom jag lyssnar på musik. Jag försöker sätta mig. Men tanten slänger fram en kasse och ställer på sätet jag försöker lägra. Jag tittar på den skrynkliga vederstyggliga äckliga lilla tanten. Hon viftar med armarna. Säger något i stil med att alla sätena är upptagna. Jag tittar på sätena. Dom är helt klart tomma. Russinet viftar vilt vidare. Jag tittar på henne. Ger henne den mörkaste blick jag kan frambringa. En sådan ond blick att fåglar utanför tåget plötsligt stannar upp i flykten och faller ner döda. Blicken är så kall att jag plötsligt ser ångan från tantens upprörda flämtningar. Hon stannar upp med sina viftningar. Lyfter undan sin kasse från sätet. Mumlar något att det inte är upptaget längre. Jag säger inte ett ord. Jag sätter mig. Tar fönsterplatsen såklart. Hon pratar upprört med sin man som satt sig mitt emot. Jag ler för mig själv. Suger på segerns sötma. Slickar mig om munnen med ett girigt grin. Herr Fisk - Vederstygglig tant 1 - 0. En ljuvlig seger. Jag tänker på min fru som sitter i bilen och glatt trallar i takt med radion. Plötsligt känns allt ändå som en förlust.

-- Post From My iPhone