Förlåt

Sitter ute på altanen. Det börjar mörkna. Faller några regndroppar. Whiskeyglaset är tomt. Puffar en nödraket. Det är varmt. Medelhavsvarmt. Skönt. Sitter och tittar på en lista. En lista full med namn. Med pöjknamn. Jag har läst dom högt tillsammans med min fru. Satt ihop dem med vårt efternamn. För att höra hur det låter. Det är svårt. Jag häller upp en liten pilleknarkare till. Smuttar. Funderar. Vem är det där inne? Är det en Ernst? Eller är det en Viggo? Kanske en Vilmer?

Ernst Strindberg... mumlar jag för mig själv. Han kommer nog få ligga mycket. Kanske bara med kulturmuffar, men ändå. Kvinnor blir inget problem i framtiden med det namnet. Men polare då? Får man polare om man heter Ernst? Jag vet inte. Eller ska han heta Texas? Får man lättare kompisar då? Eller är det så att namnet inte har nån betydelse för sånt. När man är liten bryr man sig kanske inte. Vad ens vänner heter. Men när han blir äldre då, kommer han att hata oss för att vi döpte honom till Greger Helmut Strindberg och han står där utan vänner och flickvän. Kan jag då säga till honom att vi försökte göra det bästa men att det låste sig. Vi fick panik. Vi gjorde en tombola av alla namn vi kom på och drog två. Så fick det bli. Greger. Helmut. Strindberg. Stackars sate. Om du läser detta i framtiden min käre son. Förlåt.