Det är tydligen så att luftkonditioneringen inte funkar så bra på mitt nya våningsplan. Det är varmt. Olidligt varmt. Jag skulle vilja klä av mig naken. Men. Jag har ju en bordsfläkt att dra igång. Min alldeles egna fläkt. Medan kollegorna sitter nakna med tropikhjälm och svettas så sitter jag nu och myser med en sval västanvind bakom mig. Med håret så där läckert svallande i vinden. Så plötsligt tar jag fram en mikrofon. Ställer mig på skrivbordet och brister ut i sång. Tonerna av Fångad av en stormvind sköljer över avdelningen medan mitt hår svallar och yr i vinden. Papper far runt. Skrivbord välter. Folk blåser iväg. Så sätter jag mig ner. Drar ner fläkten en aning. Folk kravlar tillbaka till sina skrivbord. Samlar ihop sina bortblåsta papper. Stirrar på mig. Stirrar på min fläkt. Och på mitt hår. Mitt svallande hår.
4 kommentarer:
Färtjänar inte järnridån ett eget inlägg?
/Å
Vår älskade järnridå. Är den verkligen värd det?
Bakisdagar - ja.
Framisdagar -nej.
Åhh.. sitta bakis bakom järnridån en hel dag och slösurfa. Det är ett sånt tillfälle i livet som man verkligen saknar ibland.
Skicka en kommentar