Vi har satt upp förslag på namn på kylskåpet till vår kommande son. Fem namn var har vi valt och satt upp. Ibland stannar jag till framför kylen. Tittar på namnen. Känner lite på dom. Mumlar dom för mig själv. Sen går jag vidare. Låter namnen mogna där på dörren. Tycker några av dom börjar kännas ganska bra.
Men. Häromdagen testade min fru namnen för vår son. Rabblade dom ett och ett högt inför honom. För att se om det skulle bli någon reaktion där inne i magen. Så att när hon kom till det säg kanske sjunde namnförslaget plötsligt skulle få en rejäl spark i magen. Som en kraftfull markering att det här namnet gillade han minsann. Resten kan ni kasta i papperskorgen! Men. Det blev ingen reaktion. Ingen alls. Inte ens en liten puff att det här namnet var väl ändå hyfsat. Inte bra, men ok. Det var tyst. Så där pinsamt tyst när man sagt något riktigt urbota dumt inför någon och den personen svarar med en total tystnad och tittar åt ett annat håll och sen låtsas att han inte känner en. Så tyst var det. Kanske vände han sig om därinne ytterst försiktigt. Och tittade åt ett annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar