Mina kollegor och jag tar en glasspaus. Jag köper ingen glass eftersom jag tränar och tänker på vikten. I stället får jag ett 10 kronors mynt av min snälla kollega för att köpa en leksak i en sån där skojsig automat, "Jättestora klibbiga djur" står det på den och ut kommer en plastkula som jag sliter upp och plockar fram en jättestor klibbig ödla som luktar väldigt fränt och konstigt. Alla vill känna och hålla i den. Dom klappar den försiktigt som att den vore levande. Men det är den ju inte. Den är ju gjord av gummi och i Asien.
Nu har jag svårt att koncentrera mig på jobbet. Jag sitter och stirrar på min klibbiga ödla som hänger fastsmetad på min skärm. Den skakar till ibland. Som att den vore levande. Men det är den ju inte. Den är ju gjord av gummi och i Asien. Kanske av barn. Klibbiga barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar