Då och då känns det motigt att träna. Så där riktigt tungt. Idag kämpade jag mig genom ett mardrömspass. Redan på uppvärmningen blev jag trött. På riktigt. Trött. Av att gå snabbt i fem minuter. Herregud.
Så. Tänk er Sune Mangs på ett löparband. Men med 20 kilo makadam i kalsingarna. Och med skosnörena ihopknutna med varandra. Sen skulle jag börja springa. Eller stappla fram snarare. Nu som Sune Mangs med två brutna ben, trasigt bäcken och två vänsterskor. Herregud.
Sen skulle jag börja styrketräna. Tänk er Professor Kalkyl med skörbjugg, laktosintolerans och med en två veckor gammal turistmage. Fick krampkänning och mjölksyra bara av att höja volymen på stereon. Herregud.
I helgen blir det vila. Tänk er Benny Hill i horisantalläge insmord i ljummen keso, med ett helgrillat lamm i ena näven och en tunna vin i den andra. Där har ni mig. Herregud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar