Nummer 13

Jag har bytt plats på jobbet. En ny avdelning har bildats där jag ska arbeta. Jag är mycket nöjd med min nya plats. Fönsterplats och fortsatt utsikt över det vackra slakthusområdet. Härligt. Känns tryggt.
Det känns konstigt, förutom att lämna mina gamla underbara kollegor, är att jag nu för första gången på sex år inte har någon bredvid mig. Jag har min kollega en bit framför mig men förutom det är det alldeles tomt. Vem ska jag nu chittchatta med om dagarna? Kanske blir det så att jag sitter och pratar för mig själv som en äldre lätt förvirrad herre. Kanske blir det så att jag hittar på en egen låtsaskollega bredvid mig? Som jag sitter och skojar och skrattar högt med. Medan de nya kollegorna tittar snett på mig och undrar vad det är för psyko som sitter i hörnan och pratar högt för sig själv.
Sa jag att det här min 13:e plats på kontoret? Jag är lite nervös. Nummer 13 kan aldrig vara bra. Jag sitter nervöst och tittar mig omkring. Framförallt tittar jag ut genom fönstret som att det när som helst kan komma en Airbus 330 med rusande motorer med en galen taliban bakom spakarna och krascha rakt in genom mitt fönster på plan sju så min yuccapalm, pingisrack och bordsfläkt far all världens väg. Det skulle vara osis det. Plats nummer 13. Just det.