Igår kväll skulle jag ha ut något som såklart låg längst in i vår överfulla köttstinna frys. Jag började att plocka ut del för del. Skinkstekar. Kotletter. Spjäll. Fläsklägg. Köttfärs. Lammstekar. Kött. Kött. Och åter kött. Jag la allt på golvet tills jag fann det jag sökte längst in. Sedan började köttpusslet. Att få in allt igen. Jag pusslade och pusslade. In med en del som jag upptäckte inte alls passade in i luckan där det tidigare legat ett stycke kött och ut med en annan. Försökte pussla gris med lamm och vice versa. Biff med kotletter. Kotletter med stek. Platta köttstycken med knubbiga stekar. Det var lika svårt som för en 2-åring som ska trycka olikformade klossar genom hålen på en träskiva.
Med rimfrost på näsan och med fingrar som piggelinglassar lyckades jag till slut få in allt. Det blev kan man säga som ett vanligt pussel där man fuskat med de sista bitarna som inte vill falla på plats. Man trycker dit dom med våld. Sen sitter man där och beundrar sitt pussel men med känslan att det inte blev som det skulle. Men skit i det nu. Vi måste börja äta ur detta köttfäste. Vi måste börja med de bitarna som ligger längst ut i fysen. Oavsett vilken bit det är. Det blir lite som ett köttlotteri istället. Jaha. Idag blev det skinkstek till middag. Vad fan gör man med en skinkstek? Hjälp till lite nu eller kom över på köttlotteri så bjuder vi på middag. Men det blir ingen glass till efterrätt för den ligger längst in.
2 kommentarer:
Va ingen GLASS, det är ingen middag, det är en början på något oavslutat. Fast ska jag vara ärlig är inte efterrätt min grej utan förrätt. Det är som en vink om vad som komma skall, helst i mängder. Efterrätt får man inte plats med helt enkelt, om den inte är i flytande form. Som ett rejält glas med en bärnstensfärga efter-middag-ner-i-magen-och-upp-i-pannan-dryck, det är gott det. Kanske man skulle ta sig en liten innan man åker och hämtar barnen............:-)
Jag håller helt med. : )
Skicka en kommentar