Imorse åkte jag tåg. Pendeltåg. Farsotens och pestens budbärare. Anledningen var helt enkelt att en kväll på Ballbreaker var bokad med aktiviteter och kanske några bägare öl. Bilen fick stå. Nu blev det inte bättre än så att tillställningen blev inställd pga sjukdom. Tråkigt. Men värst av allt är nog att jag åkte Svinisexpressen i onödan.
Jag sitter där och tittar på alla Gollumbleka stackars satar som sitter och hostar och nyser med alla sina kroppsöppningar. Jag försöker vända mig bort. Hålla andan. Men det är svårt i fem stationer och med sotlunga. Jag försöker undvika fysisk kontakt med allt och alla. Men det är svårt när överspacklade och överparfymerade och mycket snoriga Hjördis 58 år som väger 165 isterpannor dimper ner bredvid mig på sätet som egentligen är konstruerat för tyska dvärgar. Så sitter hon där och vräker sig och har sig, och med sina alltför korta armar är hon chanslös att hejda sina kroppssfontäner som likt geisrar duschar oss andra med galopperande herpes, flygande fågelinfluensa, travande mul och klövsjuka och vältrande svinis. Framför mig sitter en äldre farbror och gnider sina giktbrutna knän i takt med spårens krängningar. Jag drar åt mig mina ben. Kurar ihop mig. Men det är svårt eftersom jag redan sitter som i turistklass på ett Aeroflottplan med Sune Mangs i sätet framför med stolsryggen nerfälld. Jag försöker tänka på kvällen. Bowling och öl. Det kommer att väga upp denna farsotens färd genom förorterna. Men nu sitter jag här på kontoret. Nykter och obowlad (hittepåord) och tänker på resan hem. Med svinisexpressen.
I morgon åker jag bil. Om jag inte är död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar