Blåst

Jag är inte helt nykter nu. Jag är däremot helt blåst. Jag hatar att åka tåg. Det vilar en förbannelse över mig och tåg. Varje gång jag sätter min fot på en perrong så blinkar det till på skyltarna. Signalfel. Personalbrist. Vagnbrist. Hinder på spåret. Jordbävning. Tågchaffören har fått syfilis och måste lämna kissprov. Så även denna gång. När jag fått mina instruktioner att bege mig med kommunala medel till restaurang J längst ut på Lidingö. Förseningar. Jag vet inte varför. Jag brydde mig egentligen inte heller. Fullt fokuserad på att få i mig mina öl. Som jag hällt över på en sportflaska med mycket konstig pip. Helt plötsligt fick den eget liv och sprutade öl ett par meter. Innan jag ens klivit på tåget i Globen hade jag öl på tröjan, byxorna och en del i magen. Nervöst tände jag en cigg på stationen. Samtidigt som jag öppnar en till öl. Så nu har jag både sportflaskan med öl och en öppnad burk. Mycket förvirrat. Jag dricker hetsigt ur båda. Hoppas att ingen kommer som jag känner. Står där med min rosa väska. En öppnad ölburk. En sportflaska som då och då pyser ut skummad öl över mig. Det luktar öl om mig. Det luktar alkis. Men jag bryr mig inte.

Jag kliver på tåget. Jag dricker ur min sportflaska. Ölen skummar. En del tittar på min väska. Den prasslar också. Och den har många nyanser av rosa. Jag är redan pinknödig.

Framme vid Gåshaga springer jag med bena i kors för att inte pinka ner mig. Ber en bön att det är öppet. Att det finns en mugg. Kastar mig in på J och in på muggen. Sjunker sedan ner i första bästa fåtölj. Öppnar kuvert nr 2 enl instruktionerna. Gå in i baren och beställ en Long Island Ice Tea. Pengar finns i kuvertet. Jag slår mig ner i baren och väntar på servitrisen. Hon kommer fram och frågar vad jag vill ha. En Long Island Ice Tea tack, säger jag. Hon ser förvånad ut. Hon säger. Eh... Long Island... ett ögonblick.... 5 minuter senare är hon tillbaka. Long Island Ice Tea sa du. Ja tack. Svarar jag. Det är typ 5 spritsorter i den va? Jag svarar det blir bra tack. Efter ytterligare 5 minuter får jag min drink serverad. Säg till om den smakar konstigt. Om du vill ha något mer i den säger hon. Den smakar bra säger jag. Vad blir jag skyldig frågar jag. Eh.... ett ögonblick.... jag måste räkna.... Det är tydligt att denna drink inte serveras varje dag på restaurang J på Lidingö.

Jag dricker upp min drink snabbt. Låter spritångorna dansa över mitt ansikte. Jag funderar på kuvert nr 3 som jag ska öppna när jag druckit ur. Mina aningar om en skenmanöver besannas. Jag är tydligen inte redo. Åk hem står det. Jag känner mig packad. Men lättad. Trodde att jag skulle bli skändad på något sätt. Jag tar min rosa väska. Öppnar påsen med chips. Går ut. Tänder en cigg. Väntar på tåget.

En lång resa hem väntar. Jag tar upp Klick! ur min rosa väska och läser skvaller. Jag är kissnödig igen.

Jag litar inte på någon. Det är en konspiration. Mina vänner. Mina kvisslingar till kollegor. Min sambo. Min bil. Insnärjda i en ond härva. Allihop. Skål och puss på er! Det är alltid skoj med en fredagsfylla. Alldeles allena.