Illern Göran

Farsan fyller 70 år. Han har allt och mycket till. Därför bestämde vi oss för att köpa ett dött djur istället för träningskläder.

Jag åkte ut till Huddinge till en farbror som stoppar upp just djur. Massa djur. Hela kåken var full av djur. Döda djur. Och faktiskt en del levande djur. Men mest döda. Hela frysarna var fulla av döda djur också berättade han. Jag frågade vad hans fru tyckte om alla djur som täckte huset från golv till tak.

- Nja, hon tycker väl det är ganska jobbigt att damma.

Det var små djur. Stora djur. Ett halvt rådjur som nästan kom farandes genom väggen i vardagsrummet. Ett rådjurskid som låg på teven. Horn uppsatta på tavlor överallt. Fåglar. Rävar. Och mitt i denna djurkyrkogård hängde ett enormt gäddhuvud ovanför ett akvarium som hade de största fiskar jag sett. Jag frågade om fiskarna möjligen åt prinskorv.

- Räkor. Dom äter räkor, sa han.

- Jaha. Men det ser ut som dom vill ha prinskorv, svarade jag med näsan tryckt mot glaset.

Efter att ha pratat vidare med varandra en stund berättade Uppstoppar-farbrorn stolt att det var han som stoppat upp Illern Göran åt Robert Gustafsson.

- Stort. Jäkligt stort, sa jag.

Han log mot mig med sitt bredaste uppstoppar-smile.

Jag tackade så mycket för besöket och åkte hem med en enorm uppstoppad duvhök monterad på en gren.

Jag var nöjd. En fin present till farsgubben. Och så fick jag träffa Illern Görans skapare också. Stort. Jäkligt stort.

Sa att jag att det luktade lite konstigt i huset. Nåja. Det var väl alla döda djur...