Jag har länge tyckt om idrott. Framför allt om hockey och fotboll. Men nu är det slut. Kalla mig gärna en medgångssupporter. Men stjärnorna lyser med sin frånvaro och kvar är bara bortskämda överbetalda föredettingar och unga "talanger" som aldrig blommar ut. Mitt lag är på väg ur elitserien. Finns ingen ekonomi. Ingen publik. Och inget skönspel. I fotbollen är det nästan likadant. Inga stjärnor. Inget spel. Ingen glöd. Bara bortskämda slynglar som är nöjda med att åka fin bil, häftig frisyr, göra två mål per säsong och hamna tolva i serien. Likadant med landslagen. Det ska plockas guld än hit och än dit. Slutar ofta med fiasko. Förkylningar. Felvallningar. Ur form. Stressfrakturer. Skador. Dålig uppladdning. Taskig inställning. Övertränade. Nertränade. Eller bara dåligt tränade.
Nej. Nu får det vara nog. Försökte mig på att titta lite på skidor i helgen. Fy fan vad det var tråkigt. En massa jäkla snoriga norrmän som åkte skiten ur alla. Men Sverige kom iallafall på en "fin" nionde plats. Jag vill kräkas. Det finns inget "fint" med nionde plats. Det är vinna som gäller. Det är ju hela grejen med sport.
Det är dags att hitta en ny sport att titta på. Att få känna adrenalinet rusa genom venerna när någon är på väg att göra något stort. Att få sitta vid teven och vråla ut sin glädje eller hat. Att bli berörd. Jag vill uppleva den där stunden när alla sina känslor blir som fuckade av en stor jäkla skamklippt jugge på fyllan. Först känner man bara hat sen går det snabbt över till sorg och slutar med ren glädje. Det är dags att kasta in några gamla klassiska idrotter på banan igen. Där vi alla kan känna oss delaktiga. Ryckas med. Gråta. Skratta. Kanske hata. Jag pratar om klassiker som "Kasta rabiesdvärg", "Olla piggsvin", "Gomsegling", "Hoppa vårtgård", "Stjärtränning" och "Masstartsmuff".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar